Nu är jag hemma. Känns jobbigt, jag har inget här att göra. Måste försöka klura ut saker att syssla med, att fördriva tiden med. Köpa kamera, måla, dricka vin med någon fin, springa varje morgon... Men nu känns alls meningslöst. Med ett uppskrapat knä och tusen bilder på ett trasigt glashus är jag hemma igen och jag kommer inte att få träffa J på alldeles för länge. All tid är för länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar