Sitter instängd på rummet. Solen lyser ute, men jag känner inte för att gå ut. Deppig. Låg. J är långt borta och jag har inget jobb. Inga vänner nära och snart inga pengar heller. Kan ingen komma hit? Varför måste alltid jag röra mig ut? Snackar med Yeahcob om konst, om livet och framtidsplaner. Blir ännu deppigare. Jag vill vara lika bra och engagerad som han är, men det är jag inte och kommer antagligen aldrig att bli det heller. Jävla avlånga skitsverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar